Jösses vilket kaos. Jag hade sett ett ställe som det tipsades om på nätet som heter Brandalsund. Det ligger mellan Södertälje och Järna och skulle vara ok för hundar och barn. Japp...här skulle provas. Man gick visst genom en kohage för att komma fram men vad gör väl det tänkte jag.
Packar engångsgrillen, korv med bröd, muffins och kommer till och med ihåg tändstickorna inte illa. Vägen dit var väldigt vacker men skumpig och Luddes min när vi for över en färist kommer jag nog sent att glömma.
Kliver ur bilen och första varningskylten varnar för tjuren den andra ber oss att respektera kossorna. Nästa lapp som avråder barn under 6 år samt folk med nedsatt immunförsvar att bade pga sjukdom från korna kändes ju inte heller så skoj.
För att göra en lång historia kort så slutade det hela ivarjefall med att vi fick i oss våra korvar, fick hålla i kepsarna för blåsten och att Ludde klev i en koblaja. Pelle var helt galen pga alla nya dofter och blåsten.
Stensamlingen var det som var mest minnesvärt för mig men för Ludde var det nog båtarna och den nya meningen som hans far och jag mässade vart 3dje steg något som vi kommer få höra en tid framöver Akta kliv inte i kobajset!
Sorgligt måste jag säga...för det var otroligt vackert och verkar ha en fantastisk historia som börjar redan på 1400-talet och nu är det en inhägnad udde som är helt fylld med kobajs. Suck!
Men vi återkommer i ämnet ...skam den som ger sig även en liten droppe urholkar en sten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar